Läser i Aftonbladet om en "elak tvilling". Jag kan känna igen mig i den snälla tvillingens kommentar:"
– Jag känner mig väldigt ledsen. Vi brukade göra allt tillsammans. ..."
Nu är LilleBror och jag inte tvillingar och han har inte stulit min identitet för att lura folk på pengar. Han är heller inte heroinberoende och han är inte hemlös. Nej, han skaffade familj, hamnade i lyxfällan och har nu stora skulder. Vi förlorade kontakten under flera år och det var en stor sorg för mig. För LilleBror också, vet jag nu. Många var de gånger jag sade:
– När han behöver mig kommer jag att finnas där för honom.
Nu är det så. Han behöver mig och vi har fått kontakt igen. Jag kommer aldrig att släppa den igen. Vi gjorde, precis som tvillingarna, mycket tillsammans. Så mycket roligt vi hade. Det ska vi ha igen! :)
Tänk om jag bara vetat för flera år sedan hur det var med LilleBror. Varför allt blev så konstigt mellan oss. Har bestämt mig för att om det känns som knepigheter igen, kommer jag att tränga mig på och inte ge mig förrän alla papper är på bordet. Älskar dig LilleBror! :)
Trädgårdsfärger: träfärgad
9 år sedan
kommentarer Skicka en kommentar
Skicka en kommentar