Nominera mamma?

Ja, man kan nominera sin mamma till "Årets mama" på Expressen. Min mamma är världens bästa mamma, trots att vi har bråkat via telefon idag. Vi har talat ut om saker och ting, t.ex. hennes negativa attityd till det mesta. Eller rättare sagt, jag talade om vad jag tycker och hon förklarade sig. Vi förstår varandra trots allt.

Det hela började med att jag sade: "- Trots att LilleBror kommer hit imorgon för att hämta loppisprylar och se hur vi har det, så kommer troligen jag och MinMan upp överdagen någon helg snart framöver, när det passar oss alla. Mammas svar var ett ganska grinigt: "- Jaha." Visst känns det välkomnande?

Mamma är ändå glad över att vi kommer, det vet jag, trots hennes negativa attityd. Så har det varit under alla mina levnadsår. Har jag berättat något, sagt att jag ska göra något så har jag oftast fått höra: "- Jaha, det tror jag, vet du. Du är ju inte riktigt klok du."

Hon är rädd och osäker. Rädd för allt främmande. Hon har blivit väldigt butter och negativ, ingenting är bra och roligt. Många gånger är de som jag, lite halvhumoristiskt, sagt t.ex.: "- Men mamma, du ska ju vara glad när just vi kommer, fattar du väl?" och skrattat. Jag har hoppats att hon ska förstå. Men hon har bara skrattat hjärtligt och inte förstått.

Men nu, idag, rann allt över mig. Jag blev besviken, frustrerad och arg. Det var så det hela började. Vi, mest jag, pratade sedan en massa om allt möjligt på ett, hör och häpna, ganska konstruktivt vis.

Kanske att hon äntligen tog in det jag sade och att hon förstår, men attitydförändring är inte lätt. Ett litet, litet frö kanske såddes i alla fall. Hoppas det.

Samtalet slutade i all välmening. Jag sade att jag älskar henne. Vet inte om jag sagt det någon gång tidigare, bara skrivit det i brev. Hon har heller aldrig sagt att hon älskar mig, tror inte hon gjort det under hela min uppväxt... Men nu sade hon: "- Och jag dig."

Känns bra! Trots allt har jag ju världens bästa mamma. :)