Min Mor

Min Mor hade det tufft i våras. Hon har under många år levt med en underbar man som är s.k. nykter alkoholist. Mannen har lite blivit som min pappa, min brors också tror jag. I våras hade han ett återfall och nu fick han flytta. Efter ett par veckors drickande och bilkörning på fyllan så han blev av med körkortet, tog han sig samman och har ordnat upp sitt liv igen. Nu lever de i varsin lägenhet, Mor och Mannen, nära varandra och träffas i stort sett varje dag.

Mitt i detta elände blev deras 9-åriga hund sämre och sämre. Han hade varit sjuk i cirka ett år. Tillslut var det bästa att låta honom somna för alltid och det fick han. Så himla jobbigt! De blir som små barn de små liven. Stor sorg när de försvinner.

Mor skulle INTE ha någon ny hund. Nej, gamla kärringar på nästan 70 år ska inte ha hund! Det var hennes åsikt. Så där satt hon ensam och sörjde. Jag, LilleBror och Mannen lyckades med lock och pock till slut övertala henne. Nu har hon en liten blandis på cirka 3 månader som är full med bus och upptåg. Så nu har Mor sällskap på dagarna och fullt upp med att jaga den lilla Söta.